Peab är i full gång med att bygga ett nytt varuhus i Kållered. Det ska stå klart 2020 och uppföras med miljöeffektiva lösningar både när det gäller bygge och drift. Markarbetet omfattar en yta på 28 000 kvadratmeter och runt 160 hål har borrats för bergvärme.

Det var dessa hål som orsakade Peab bekymmer i januari 2018, när bygget startade. Borrhålen behövde borras till ett par hundra meters djup, där saltvatten läckte in från urberget. Borrkax, alltså det stenmjöl och grus som blir kvar när man borrar i berg, gjorde vattnet i hålen till en grumlig sörja.

Samtidigt ställde Mölndals Stad hårda krav på att allt vatten som lämnade bygget och släpptes ut i dagvattnet skulle vara helt rent, eftersom det går ut i en bäck. Och det var mycket vatten det handlade om, 100 kubikmeter om dagen, vilket vanliga sedimentationscontainrar inte klarade på ett effektivt sätt.

I det läget kontaktade platschefen systerföretaget Swerock, som rekommenderade Swedish Hydro Solutions. Utrustningen för kitosanrening var inte vad anläggarna väntat sig.

– Vi trodde att vi skulle få tjugo containrar och så kom de med ett litet släp och en stålbalja och några strumpor, berättar arbetsledare Tony Elggren.

Det tog några veckor innan allt fungerade tillfredsställande. Saltet i vattnet störde den kemiska processen med kitosanet, som får borrkaxpartiklarna att flocka sig. Lösningen blev att pH-justera vattnet med hjälp av koldioxid och stöddosera med polyaluminiumklorid, som underlättar flockningen vid förhöjda salthalter i vattnet.

– Du ser på en sekund hur det börjar klumpa ihop sig och sjunker till botten, säger Tony Elggren.

Därefter passerar vattnet över kitosanstrumporna och vidare till sedimenteringscontainrarna och filtren. Mölndals Stads krav är att halten suspenderat material på utgående vatten ska vara under 25 mg/l. Halten i det inkommande vattnet vid bygget i Kållered varierar från några 100 mg/l till över 1000 mg/l, och efter behandling i Swedish Hydro Solutions reningsverk ligger halten i vattnet på 15 mg/l i snitt.

Tony Elggren mäter partikelhalten en gång på morgonen och en gång på kvällen och justerar mängden polyaluminiumklorid som behöver tillsättas. Kitosanstrumporna byter han själv. Den löpande servicen är inte mer komplicerad än att han löser det också.

Tony Elggrens arbete handlar framför allt om att få logistiken kring vattenflödet att fungera. Vattnet från alla pumparna ute på bygget buffras i ett magasin innan det går vidare till kitosanreningen. Det måste vara ett jämnt flöde till och från magasinet, så att det inte blir ett stopp någonstans, som tvingar arbetet att stå stilla.

Bergvärmehålen är färdigborrade vid det här laget, men fortfarande är det mycket schaktvatten med lerjord som måste renas. Tony Elggren ser framför sig att höga krav blir standard i framtiden och att entreprenörer inte kommer att kunna använda traditionell vattenrening i någon större utsträckning.

– På en arbetsplats av den här storleken med stora mängder vatten, kan man inte stå och vänta på sedimentering för att få det rent.

Han tror att Peab kommer att fortsätta på den inslagna vägen.

– Visst kostar det pengar och tar en del tid. Men jag måste ändå säga att det känns bra att vattnet vi släpper ut i bäcken är helt rent – till och med renare än det som redan rinner där.