En av utmaningarna i en storstad är att hitta den yta som krävs för att kunna ta hand om det dagvatten som skapas på ett vettigt sätt. Det finns tydliga krav för fördröjningsåtgärder och för hur man ska kunna avleda vatten från ett planområde utan att orsaka översvämning vid avledning, efter exempelvis ett kraftigt regn. Dessutom ska detaljplanens genomförande bidra till förbättrad eller oförändrad vattenkvalitet i recipienterna – både i enlighet med de miljökvalitetsnormer som gäller och stadens egna riktvärden.

Viktigt med rätt kombination av reningslösningar

Naturligtvis finns det många hänsyn att ta. Olika föroreningstyper sliter olika mycket på själva rörsystemet och avrinning från vissa marktyper kan orsaka erosion eller frätskador på ledningar. Det gäller därför att planera noga, och välja rätt kombination av reningslösningar som uppfyller kraven i varje specifik situation.

Staden har specifika fördröjningskrav per kvadratmeter hårdgjord yta, där olika typer av magasin ofta används.

Planering i ett tidigt skede är nyckeln

Glen talade också om svårigheter med planerad vattenhantering beroende på typen av stadsmiljlö. På hårt trafikerade leder skulle det behövas större anläggningar för att hantera vattenmängderna, men det finns aldrig någon markyta att tillgå. Stadsbebyggelse har sina utmaningar och i villaområden kan ekonomiska ställningstaganden sätta käppar i hjulet.

– Vi har studerat lösningar i stor skala, men platsen och möjligheterna finns inte.

I Göteborg är 70% kvartersmark och vi kan inte lösa allt på allmän plats. Det är utmanande att hitta plats i en befintlig stad, säger Glen Nivert.

Vi måste bli delaktiga i ett tidigt skede när ett område planeras, så att vi kan ställa krav på hur mycket yta vi behöver. Allt kan inte lösas under mark, avslutar han.